Kära bidragsgivare till Velki Association!
Förra sensommar bjöd på en fantastisk äppelskörd i de lettiska trädgårdarna, och det fann gott om blåbär för alla otaliga bärplockare, alla som förlorat sitt jobb, oavsett om det har varit på ett sjukhus, en skola eller en bank.
Tidningar kommer varje dag med nya uppgifter på arbetslöshetsstatistik, och det känns som att vi helst vill undvika funderingar om hur många generationer skall behöva slita hårt för att återbetala de lån som vår regering tagit från olika kreditinstitutioner.
Att leva under krisen – det är en ny erfarenhet för oss alla. Affärerna erbjuder allt man kan tänka sig, men vi har inte råd med det nödvändigaste. Tidningsannonser om högskolestudier konkurrerar med varandra medan småskolorna på landsbygden läggs ner. Deras verksamhet är för dyr. Likaså drabbar nedläggningarna sjukhusen på landsbygden. Varje lettisk invånare bör nu helst bli sin egen hälsovårdsexpert för att kunna avgöra hur allvarliga ens sjukdomssymtom är. Har du ringt efter ambulansen i onödan, får du betala extra för falskt larm. Inte ens en sjukhusvistelsedag har människor råd med.
Men hur ser situationen ut för den familj som utöver arbetslöshet, hyresskulder och svårigheter att återbetala ett banklån för inköp av kylskåp eller tvättmaskin, får leva med en ständigt gnagande oro för sitt svårt handikappade barn?
Vi är oändligt tacksamma att Velki Assocoation har haft tur i år – vi har fått ditt stöd och förtroende! Tack vare ditt och många andra personers stöd, har vi lyckats att även i år stå för intressen av vår målgrupp, som ju är handikappade barn och familjer med handikappade barn.Vi har lyckats att övertyga andra bidragsgivare att tro på idén – att det är viktigt med familjen som har det handikappade barnet. Dessa familjer skall stärkas inte enbart materiellt; först och främst behövs psykologiskt stöd. Med en innerlig övertygelse kan jag försäkra att alla resurser – både de ekonomiska och materiella –, all tid och energi ni satsat på „Velki Association”, allt detta har verkligen kommit till nytta!
De flesta brukar traditionellt göra en sammanfattning av året i samband med jul. Men vi på Velki Association har redan nio år i rad fått ytterligare en aktivitet och det är sommarläger. De har blivit årets höjdpunkt i vår verksamhet och samtidigt början av en ny period. Under den långa vintern har 13 föräldragrupper haft sammanlagt 130 möten, man har kartlagt nya familjer som drabbats och behöver trygghet. Ingen är inställd på att bli förälder till ett barn med funktionshinder. Det bara händer. Man måste lära sig mycket, men var ska man söka en lärare? Hur ska man orka leva vidare med en ständig skuldkänsla och den eviga frågan: „Varför just jag?” Det är svårt att utlämna sig själv och sin sorg till gruppen. Det behövs tid och gruppaktiviteter som skapar en särskild miljö som kan främja dessa processer. Sommarlägren utgör ett utmärkt tillfälle till sådana processer.
Jag vill framföra mitt varmaste TACK för varje timme på sommarlägret. Jag vill också tacka för varje mötesminut som föräldrarnas stödgrupper har kunnat hålla, jag vill tacka för varje ord i handikapplitteraturen som översatts till lettiska, varje sekund av det utbildningsmaterial som filmats!
Men nu innan du fortsätter att läsa detta brev vill jag be dig att sätta dig riktigt skönt på en plats där du trivs som mest. Nu ska du i din fantasti förflytta dig till en solig julidag! Föreställ dig en gammal herrgårdsbyggnad, omringad av en gammal park med flera hundra år gamla ekar, stora lönnträd och blommande lindar där lövverket kryllar av bina. Du sitter på en parksoffa vid en damm, njuter av jasmindoft och blickar ut mot en uppsjö av blommande rallarrosor, bredkaveldun och vita näckrosor. En ankfamilj leker bland vattenväxterna, i bakgrunden hörs en mångstämmig grodkör. Ett storkpar håller just på att ge sina storkungar en flyglektion på den blåa himlen. Du njuter av naturens skönhet och lugn som glädjer din själ. Detta paradishörn bär till vardagen namnet „Spares specialskola” och sedan ett antal år tillbaka och har varit sommarlägrens „Låt oss gå tillsammans!” hemvist.
Velki Association särskilda flagga med sommarlägrets devis „Låt oss gå tillsammans!” har en hel månad vajat i vinden bredvid den lettiska statsflaggan framför Spares skola. Familjer med barn som har grava funktionsstörningar från hela Lettland har i flera omgångar varit bjudna till gemensamma tio dagar här för att dela glädje och sorg, tillsammans lära sig nya saker och koppla av.
„Jag skulle vilja knäfalla i tacksamhet inför alla som bidragit med pengar och arbete för att vi ska kunna vara här!” Så uttrycker sig mamman till den tioåriga Endy, och Oskar mamma håller med henne. Båda kvinnorna deltar i sommarlägret för första gången. Kvinnorna står intill den lilla badpoolen där Endy plaskar omkring. Oskar skulle också vilja vara med, men då behöver han mammas hjälp. Även andra mödrar ansluter sig till det lilla sällskapet och med gemensamma krafter kommer Oskar in i vattnet. Så mycket skratt och glädje! De stela lederna slappnar av i vattnet och Oskar kan sitta i mammas knä, en lycka som inte inträffar så ofta för Oskar.
Två färggranna ballonger flyger i väg i den ljusa julihimlen över hustak i Spares specialskola. Den ena ballongen är blå som himmelen, den andra – grön som jorden. Tillsammans med ballongerna flyger en dröm. Alla deltagare på sommarlägret – både de handikappade barnen och deras föräldrar önskar att träffas på sommarlägret nästa år igen. De önskar att Velki Association skulle även fortsättningsvis bjuda in dem till föräldragruppsmöten minst en gång i månaden även under det nästkommande året!
Må Gud välsigna dig och vi önskar dig att även dina drömmar ska infrias!
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34.
Med varmaste hälsningarna,
Liana Velka
Velki Association
.
